Marinablom

oh yeaah, igår beställdes det studentmössor och massa andra roliga saker. satans kul faktiskt! kände att jag sveptes med lite i att näthandla så jag fortsatte sen efter skulan och fick med mig tre kassar hem, mahaah!

sen vare som sagt dags för provträningen med erika och felice för uppsala. nervös kan man inte säga att jag var, mer förväntansfull över vad uppsala hade att erbjuda! vi värmde upp och spela lite och visst kändes det kul igen att få gå på lite boll och träffa alla nya som gamla ansikten. men det kändes ändå lite fel när dom ända rösterna man hörde i hallen var min, felice och erikas. och där dog lite av mina förväntningar direkt. för uppsala för mig är en stor verksamhet, med människor som verkligen brinner för sporten och allt runt om kring. har verkligen gillat att sammarbeta med dom under olika saker, men det var nånting igår som fick mig att tänka om.

det var liksom inte som jag hade tänkt mig att det skulle kännas och vara ändå. och visst inget, verkligen INGET kan slå tierp volleybolls sammanhållning och känslan av att vara tierpsspelare. tack evelina för att du ville vara våran coach säger jag bara!! men den gemenskapen vi delade i tierp var nått alldeles speciellt. och med uppsala så kändes det liksom, platt..? och om det nu skulle bli att man spelar med uppsala till hösten så var det riktigt tråkigt att höra att ingen av dem var sugna på att åka till tierp en gång i veckan för att träna där. känns som om vi offrar lite, vill man att andra ska offra lite tillbaka. men så äre.. kanske blir nån träning till innan man bestämmer sig riktigt.

för det kommer trots allt aldrig bli som förr. inga latshiga fotbollsspel före träningen, inte lika upplägg på träningarna, inte lika folk, inte lika mycket skratt, inget efter häng/mys i hallen för att ingen egentligen ville gå gå därifrån..  nej usch nu kom den där klumpen i halsen.. det skär i hjärtat att veta att ens höst inte kommer bli som den förra :( puss på mina finafina volleybolltjejer. "laget i hjärtat" ♥