Omaka par

Känner mig nere, krossad och glömd. Hårda ord från själen. Tacka fan för att det vart uppehåll mot kvällen så man kunde ut och röra lite på sig. Händer rätt ofta att jag snörar på mig skorna och går ut ett tag när jag känner att forever alone känslan dyker upp. Haha fyfan. Vilket jävla liv. Ska de alltid behöva kännas såhär?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0