Jag klarar mig, jag vet hur man faller och aldrig vågar resa sig igen.

Oh, den kändes ju faktiskt.
Som ett brev på posten kom det. Rakt i magen. Jo men den sved.
Ändå känner jag mig lättad över det. Andas gamla erfarenheter. Jag hade det på känn. Visste att nånting var påväg att rasa. Man är lika oförberedd varje gång. Vill inte erkänna att man en gång fastnat och nu måste försöka glömma det igen. Men jag är faktiskt glad för din skull också. Huvudsaken du är lycklig nu buddy.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0