Ger upp
När man känner hur allt går emot en, att för varje försök du gör så misslyckas du två gånger om. Min vanliga otur. Jag är inte skapt för att lyckas. Allt går åt helvete. Kan inte håll känslorna i styr. Man gör allt och lite till men ändå så slutar allt i en jävla röra. Stressad och förvirrad. Är det så konstigt då att man vill ha tillbaka den där trygga känslan. Känslan som fanns där och gav en hopp om att morgondagen skulle bli bra. Man inser tillslut att det inte är värt att kämpa längre.
Jag säger inte att jag har ett dåligt liv, eller att det är någon annan som får mig att må dåligt. Utan det är jag. Det störta problemet är jag själv. Finns ingen som jag hatar så mycket. Det gör på riktigt ont att jag sårar mig själv på det sättet. Att jag tillåter mig själv att falla och inte resa mig igen. Måste bort. Bort här ifrån. För här hör jag inte hemma längre.
Kommentarer
Postat av: Antoniafelice
Men hjärtat, vänta lite här! Du säger att du själv är själva problemet - scrolla upp, titta på din header! På den står det "det finns ingenting som kan stoppa dig förutom du själv" - exakt!
Du är bland dom finaste människorna som finns i ditt liv, du sprider alltid så glädje runt dig, du ler alltid, du har ett stort hjärtat och du är så jävla vacker!
Så.. Den enda som kan ändra din egen syn på saken är du, du är världens bästa i mina ögon och jag älskar dig, jag önskar du kunde se dig själv som jag ser dig! <3
Trackback
