Marinablom

Jag har ingen aning. Hur vet man? Går det ens att veta egentligen? Lika förvirrad varje gång. Kanske är det därför jag alltid lyckas fucka upp det. Gör det svårare än vad det faktiskt är? Allt känns så komplicerat. Funderar och analyserar alldeles för mycket. Liksom ibland får du bara en chans. Varför ens fundera på att INTE ta den? Tänk på den nästa gång du tvekar. Det enda jag tvekar över är känslor. Ingen kan väl ändå känna nått om mig. Så vare bra med det..

Men nånting som jag tycker är oerhört jobbigt är när man inte får ett riktigt avslut på saker och ting. Visserligen HATAR jag alla slags slut. Det kan göra så fruktansvärt ont. Men det gör nästan ondare att inte veta hur saker ligger till? Den kan man grubbla på länge. Vart står vi varandra i våran "relation"? Nej helvete alltså. Orkar inte grubbla. Har du en gång kommit in i mitt liv så släpper jag dig bara inte, så äre. Du kommer alltid ha en plats hos mig. Ni som en gång fått mig att le, delat ett minne med eller upplevelse. Alla underbara människor som jag mött & fått lära känna. Er tänker jag på varenda jävla dag. Det är ni som får mig att orka tänka positivt.