En dag vill jag känna glädjen i att gå upp på morgonen och vara stolt över mig själv för vem jag är


Tiden som varit. Den tiden som nu förblir världens bästa minnen. Det är totalt omöjligt att inte tänka tillbaka och le som en jävla idiot. Påminns dagligen om hur bra det var förr. Jag har världens bästa familj och vänner nu. Men ändå saknas nånting, den där känslan av att vara nöjd med sig själv finns inte där längre. Det är tungt. Vill inte sjunka längre nu. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0