Kämpa för er som kämpat hårdare

Det är omöjligt att hålla tårarna inne ikväll. Ett år sedan beachlegenden Stefan "steffe" gick bort i cancer.. Som sagt så "kände" jag inte honom men att se han spela & skratta glatt för livet var en sån jävla mäktig känsla.
Vad är det då för mening med livet att en sån älskad människa på 41 år ska få lida så och lämna alla i stor sorg och saknad. Så in åt helvete stark resa han gjorde sista tiden att starta en egen insamling som än idag drar in pengar!!

Man gör det bästa man kan för att visa sitt stöd, ger pengar och hoppas på att det en dag ska gå att bota denna vidriga sjukdom. Bär nu mera alltid mina "fuck cancer" armband för att hedra alla er som kämpar dagligen. Ni är dom starkaste människorna. 

I detta fall, och många fler så känner jag att; varför klarar jag mig? Varför kunde inte jag få byta plats och istället låta en älskad människa få fortsätta leva sitt liv? Hur kan jag klaga på att jag haft en "dålig dag" när jag egentligen borde vara sjukt tacksam över att jag lever och är frisk. Så jävla vidrigt. När man vissa dagar till och med känner att det inte ens är värt att gå upp ur sängen för att allt känns jobbigt. Medan ni som drabbats vaknar upp starkare och gladare än alla andra för att ni faktiskt fick spendera en dag till i livet. Jag skäms över att vara den människan som ger upp så fort det blir jobbigt.. Nej ge mitt liv till den som behöver det bättre än mig. 







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0