Ger upp
När man känner hur allt går emot en, att för varje försök du gör så misslyckas du två gånger om. Min vanliga otur. Jag är inte skapt för att lyckas. Allt går åt helvete. Kan inte håll känslorna i styr. Man gör allt och lite till men ändå så slutar allt i en jävla röra. Stressad och förvirrad. Är det så konstigt då att man vill ha tillbaka den där trygga känslan. Känslan som fanns där och gav en hopp om att morgondagen skulle bli bra. Man inser tillslut att det inte är värt att kämpa längre.
Jag säger inte att jag har ett dåligt liv, eller att det är någon annan som får mig att må dåligt. Utan det är jag. Det störta problemet är jag själv. Finns ingen som jag hatar så mycket. Det gör på riktigt ont att jag sårar mig själv på det sättet. Att jag tillåter mig själv att falla och inte resa mig igen. Måste bort. Bort här ifrån. För här hör jag inte hemma längre.
Fina vänner
Sjukligt vad tiden går fort när man har kul. Kvällsmys vid BT, lite fiesta i månkis, häng i brämmen och lite jobb. Ja tänk om dagarna kunde vara lite längre och fler ibland. Så himla härligt med värme, att kunna gå i shorts på kvällarna, åka och bada i BT när som helst, ja det är väl hur underbart som helst. Sommar mina vänner. Om man ändå kunde njuta lite mer. Jobbar som en jude nu. Och har bara mig själv att skylla för det också. 
Sundsvall in my heart
Hemma bra men borta bäst
Det var riktigt jobbigt att sätta sig i bilen och rulla hem igår. Men jävla så skönt det var att få komma bort lite. Spelat minigolf x3, haha snart jävlar är man ju pro alltså! Varit till stan och hälsa på Lucie, hängt på campingen, umgåtts med kusinerna och badat en jäkla massa gånger. Man blir så fruktansvärt bortskämd när man är i stugan och har 3 min ner till stranden. Ååååh underbart är bara förnamnet, tänk er rullsand på tre min. Vattnet var perfekt temperatur och himlen var så blå som den kan bli. Vem fan vill åka hem från något som får en att må så bra? Känslan av att strunta i verkligheten för en stund och bara känna känslan av att leva. Den känslan känner jag då fan inte nu. Underbart väder och så en massa jobb på det. Både för- och nackdelar med att ha två jobb nu känner jag. Det ända bra är att man hinner tänka så mycket på vad som behövs lagas i livet. Laga alla sår och inse att man saknar det som varit, igen. Denna förbaskade tanke som aldrig kommer att försvinna. Jo, för förr var man lycklig och glad utan nån som helst anledning. Nu får man vara glad om nån ens säger hej till en längre..
Jag vet att det aldrig kommer bli nånting, men ändå så vill jag att du stannar
Sundsvall i mitt hjärta
På riktigt, jag tänker fan inte åka hem. Jag mår så fruktansvärt bra här uppe i fina underbara Sundsvall. Läget på allt är så jävla perfekt. 15 min in till stan, 50 M ner till våran egna strand. Lägg på 200 M och vi kommer till storstranden och campingen som våra släktingar bor på när dom är här och hälsar på. Att få vakna upp här i stugan och det första du ser är vattnet. Alltså jag är helt frälst här uppe. Jag svävar på moln. Så underbart är det. Jag önskar jag kunde dela med mig av känslan för då skulle ni förstå vilken separationsångest jag får varje gång jag måste åka hem. Så mycket fina minnen och stunder jag har fått här. Blir nästan rörd av själva tanken. Att kunna åka till ett ställe och känna så mycket ro och kärlek till allt. Det är underbart. Nu mår jag som bäst.
Just nu ligger jag ensam ute i min och Maddes egna lilla stuga och tycker att det är sjukt tråkigt och tomt utan min syster vid min sida. Första gången på typ tio år som jag åker upp utan henne. Förstå så tomt! Tur att man har två till syskon här uppe redan! Men fick med mig farmor, farfar, Amanda & Viktoria iaf. Så idag har vi hängt på stranden, grillat & spelat minigolf och bara njutit av livet.
You can’t start the next chapter of your life if you keep re-reading the last one.
Det finns så mycket sanning i den meningen. Att alltid gå tillbaka och tänka hur det var förr. Hur bra man faktiskt mådde då. Lätt att säga till någon annan att den måste gå vidare. Men vad gör man när det förflutna plötsligt dyker upp från ingenstans. Hur hanterar man det då? Det kan vara en känsla, en bild, en plats, ett minne bara som plötsligt får tiden att stanna till för en sekund. Man inser att den historien inte har ett ordentligt slut. Är det därför vi fortsätter att läsa det kapitlet i livet? Ältar och försöker förstå varför det blev som det blev. Hur någon okänd människa tex kunde få en att glömma allt annat och bara le av glädje för en stund. Är det därför det är så svårt att släppa det som varit? Dom personerna som en gång fått en att skratta så tårarna sprutat, eller bara funnits där vid din sida oavsett vad.
Vi har nog allihopa en sån person i våra liv, den vi alltid kan falla tillbaka till. Den som vi aldrig trodde skulle betyda så mycket i slutändan. Och som vi aldrig vill förlora. Men tiden går, livet går vidare och även om man vill det eller inte så glider man sakta ifrån varandra på nått vis. Fast på nått underligt sätt, så finns dom ändå kvar i en själv. Långt där inne kommer dom alltid ha en plats. För trots allt så vill vi ha det som förr, med den känslan av ren glädje.
Onsdag
Vad vore sommaren utan bilbingo? Ganska trök haha. Ingen vinst för nån av oss, men vi hade kul i vilket fall :)
Lämnar verkligheten bakom mig
Man krigar på i vardagen, åker från ett jobb till det andra. Får skit för att man inte har tid när som helst. Men ursäkta att jag också försöker ha ett liv här.. Umgås efter att ha kollat i kalendern om när man har tid. Hur sjukt är inte det?! Man vill hinna med så mycket men måste tyvärr prioritera jobbet först. Värdelöst. Spyr nästan när jag hör ordet jobb för tillfället. Det suger så mycket energi ur en. Nej, det känns bara jobbigt att behöva stressa mellan två jobb nu känner jag.
Så nu åker jag bort i några dagar. Bort från alla jävla måsten. Bort från allt som har med planering att göra. Nu är det spontant som gäller. Göra det som faller en in i smaken. Umgås med min fina familj. Det mina vänner, det är fan underbart att få känna så.
*
Party med tema huvudbonad. En trevlig kväll med fina vänner! 
Wonderchild
Du tar mig med storm varje gång.
När längtan blir för stor
Veckan har bjudit på så fint väder att jag nu mera kan kalla mig kräftan hahaha. Men jobb, bad, Beach och ännu mer jobb på det så var denna vecka slut. Hänka med Carro och fyllekörde till ön också. Lockar lite att gå in nästa vecka faktiskt. Men just nu känner jag bara; helveteeee så skönt med helg!! Imorgon vankas det party med ett gäng och jag är så taggad att det nästan börjar bli jobbigt. Måste nästan knäcka en kall redan i kväll. Haha håller tummarna för att solen är framme också så jag kan få umgås med min kusin på söndag med. Annars så, skål folket.
Bra sommardagar
Ni vet dagarna då man verkligen njuter av hur underbart livet faktiskt är. Dom stunderna kan man leva länge på.
Minisemestern med Caroline och Jenny förra veckan var väl hur grym som helst. Bara en massa tokigheter när vi är i farten haha. Men Stockholm levererade verkligen och vi hade det sjukt kul på gröna lund! Beachturnering i Mehedeby där mitt lag knep andra platsen! Så bra upplagt och gjort, alltid lika kul att spela och hänga med alla människor!! Kvällen sen fortsatte sen till gudinge. Nej det är tur man har sina flickor på sin sida. 
~
Efter alla gånger man fallit men ändå rest sig igen. Tagit sig från botten till toppen. Och tillslut insett att man efter alla lögner & skit nu är tusen gånger starkare ensam.
Vi är bara människor
Den där oroliga känslan som infinner sig i min kropp. Jag orkar inte må dåligt. Orkar inte att allt ska göras halvdant. Jag lägger verkligen ner all min tid och själ på att det ska bli perfekt. Ändå är det jag som känner mest ångest av alla.
Har jobbat som en jävla gnu dom senaste dagarna. Först 8 H ute i kyrkbyn och sen hem och sätta fransar i typ 4-5 h. Långa dagar blire, men det börjat väl ordna upp sig med fransarna trots allt... Men jag är så jävla glad att jag har världens bästa kollegor på jobbet! Ni stöttar alltid och får dagarna att springa förbi. Ett stort jävla tack ska ni ha, för ni betyder så mycket!! Och tala inte om ungarna. Ni må vara monster ibland men gud vad ni sprider glädje!
Nu väntar bara bra dagar. Bra saker med mina fina tjejer. Sleepover, grönalund, Beachturnering och så party på det. Jag ska må som en jävla kung.
