Marinablom

Hahah kan inte sluta skratta, förstår verkligen inte hur jag lyckas med allt.. Skulle fira Josefina i Uppsala i lördags, hoppar på stadsbussen och hinner tänka; vafan åker den här åt för håll? Men sitter ändå kvar och väntar... Så säger busschauffören tillslut att vi är på slutstationen. Say what?? Mitt ute i skogen nånstans i Gottsunda HAHA asså pulver... Kom iaf tillslut fram och hade en trevlig förfest. Gick till stan och hamna på terassen där min laddare till mobilen försvinner.. Och som vanligt så ska de fucka upp för mig så jag går å tjatar om de hela kvällen.. Vart så jävla less så jag till och med ringde en bror vid halv fem på morgonen för att jag behövde någon som förstod mig HAHAHA... Fick mig ett gott skratt tillbaka iaf. Skönt. Förstår verkligen inte att jag ska hålla på å ringa, snapa som tusan när jag fått i mig lite alkohol haha... Ni får ta det med en nypa salt, bara kärlek i slutändan. 

Blev en sväng om på bj med innan vi hamna på efterfest. Haha jag måste få skratta för var verkligen sjukt lost. 

Blev alldeles för få sovtimmar, så en promenad ner på stan för att kika innebandy med brudarna. Såg bokstavligen ut som ett vider och lukta sprit. Inte okej nånstans haha. En redig dagen efter helt enkelt. 

Orkar inte ens bli besviken längre. Tänker jag ett steg längre så inser jag faktiskt att jag redan visste att det skulle bli såhär. Tönt.

Helgen drog förbi i ett svep, hann liksom inte tänka på det som hände utan lät mig själv fundera ännu en gång varför man är som man är?? Jobbade i kyrkbyn i fredags, huuur kul!! Verkligen saknat alla där. Sedan blev det fredagsmys i Uppsala. Matchlördag med både volleyboll & fotboll! Spelar ingen roll vilket humör du är på, får du vara med alla dessa fina människor så skiner solen igen. Blev även tacomiddag med min vapendragare och sen en tidig kväll.. Iväg på 3 snabba matcher i Stockholm med mina girls. Tre enkla segrar, grym Coach man är haha! Alltid kul att se dom spela! Nu längtar jag redan till träningen på måndag hihi 

Happhapp, tänk att världens minsta grej kan dra ner precis allt. Wäh. 

Idag ler jag. Jobbat, varit hos mormor, tränat ungarna, pratat strunt med Sara och insåg sen att jag är faktiskt inte ensam om att tycka så som jag gör. Det var helt klart en grej att reagera på. Lova förfan inget du inte kan hålla. 

Drömmer mig bort nu. Kolla några avsnitt av Böda camping och ba; Eeey dit vill jag åka med värsta gänget!! Förstå så jävla kul! Haha har ju redan bokat in en tripp till Götet i vår för festligheter. Bra framförhållning mina vänner. Mer förslag någon??

Äckliga jävla val man har gjort. Det är inte fören nu jag inser att jag inte gjorde det för min skull, utan för någon annans. Jag såg det först som en prövning att utvecklas i livet, våga göra något jag aldrig gjort förut. Det var kul i början, jag älskade att gå till jobbet. Träffa mina kollegor och göra folk fina och glada. Nu känns allt bara åt helvete, rent ut sagt. Ångest att gå upp på morgonen och ännu mer att gå och lägga sig. Vart tog glädjen & gemenskapen vägen? Vart tog jag vägen? 

Står där framför spegel och sväljer hårt. Blir rädd av att se på mig själv. Vafan hände? Hur kunde jag vara så blind för verkligheten? Jag har jobbat så in åt helvete, lagt ner så jävla mycket tid på det här. Till vilken glädje? Skatteverket? Er som stack? Till er människor som pratar om mig och sänker mitt rykte samt mig som person? Eller till alla er som inte ens sagt tack när jag fullkomligt struntat i mig själv & familjen för att ge er en fucking jävla tid. Det är inte kul. Jag trodde aldrig jag skulle sjunka såhär långt ner, men jag orkar snart inte. Jag är inte starkare än så att jag är till och med rädd att sluta. För vem är jag att tro att jag kunde klara av de här och sedan ge upp? Det är så uppenbart att jag måste bort härifrån, börja om på nytt. Lämna det som varit och gå vidare. Fan att jag ens gjorde det här valet från början. 

Nä men dra åt skogen, en nykter helg var ju inte igår haha. Behövligt kanske. Besökte familjen Johansson/Boström och hade bebismys i fredags. Sen drog jag till Uppsala till Sofia K och hängde med henne & caroline. Sedan har det blivit lite jobb och ännu mer häng, haha känner verkligen att jag är laddad inför kommande vecka med sjukt mycket jobb, träningar, matcher och andra ärenden som ska hinnas med.

Träffat lite släktingar idag också och alltså hahaha på riktigt, min farmor. Så skön. Börjar klämma på min arm och ba: men SHIT vad hård arm, har du tränat??? Jag ba; haha ja men de vet du väl? Hon: jo, men gymmar du också? Min arm är ju inte lika hård??? Jag; ja lite, när jag hinner iallafall. Så viker farfar in å ba; farmor har ju inte gjort några armhävningar på några år vettu... Hahaha bästa släkten som alltid får mig att skratta! Tur man har dom i alla lägen ❤️

Svårt att se en framtid i detta läge. Vad hände med allt som varit? Raderat, det har aldrig hänt. Ey fuck på riktigt, det är så uppenbart hur bra jag mådde förr. Men å andra sidan så ska jag inte klaga. Då har jag iallafall något att tänka tillbaka på och le åt. 

För visst får man känslan av att man bara får ett visst antal bra dagar här i livet? Utnyttja dom väl, och med personer du tycker om. För nu är nog mina dagar slut. Jag klagar inte och vill inte heller ha något medlidande, utan jag har bara insett att det verkligen är så. Jag kommer aldrig få det jag vill ha. Ångesten sjunker för nu orkar jag inte ha några måsten eller förväntningar. Har det inte kommit förut vill jag inte ha det sen heller. Spela oberörd, och va glad för andras glädje och framgång. Mycket mycket lättare att hantera det så.