att bara ha er i närheten. det räckte för mig
gud vad skönt de var att få träna igen! men från att vara för övertaggad, till att bli förbannad på två röda sekunder är inge kul. jag vet ju själv att jag kan bättre, och det är det som är så jobbigt. att känna sig så jävla dålig.. visst, det kanske fanns andra anledningar till att det blev som det blev. men det är ingen lätt känsla man får i kroppen.
lyckan kommer till den som skrattar
aldrig ska jag glömma. hur bra jag egentligen mådde, i närheten av er. finner inga ord, tack.
Kommentarer
Trackback
