Ser ingen anledning till att le längre
//Ni vet den där magkänslan man kan få då allting känns så jävla rätt. Man går och små ler utan anledning, för ja. Det känns ju så bra. Sådär äckligt bra som man själv aldrig trodde kunde ske.
Man fastnar i sin egna värld och tror att det alltid kommer att kännas sådär. Man blir svag för minsta lilla. Och ja, det tar tid att erkänna det för sig själv också. För lång tid. Så lång tid att det bara är en själv som vet om hur det känns tillslut.
Jag känner inte längre nån mening med att le för tillfället. Försöker förstå att människor går vidare, att alla dessa motgångar är ens egna fel. Och att människor faktiskt inte vill ha med mig att göra längre..//
.
Don't say a word, Don't want to hear, Don't want to know. It's killing me
So say no more, Don't want to hear, It's killing me.
I'ts killing me
Awesome
Fan vilken bra helg. Jobbade på fredag, blir bjuden på mat hos bästis och sen blev det en spontan utgång i Gävle med Caroline och Frida, hur kul som helst! Så jävla mycket roligare allt blir när det är spontant! Lördagen sen blev en lugn spelkväll med tre par, sjunde hjulet vare ja hahahah! Och söndagen bjöd på hemmamatch mot Habo. Lätt 3-0 seger vilket satt jävligt bra! Tråkigt bara att dom boys man kände i Habo inte var med.. Menmen, ett stort leende på läpparna alltså!!
Han kysser som en karl ska. Han har charm som en karl. Han är fräck som en karl
En sån karl
sista gången jag lättade på mitt hjärta
helvete så upp och ner jag är. ena stunden superjävlaglad, och i andra megajävlacpless. MEN jag försöker att inte gräva ner mig allt för mycket. man får vara ledsen ibland, men livet är alldeles för kort för att slösa bort det på skit. så upp med mungiporna nu förfan. för ibland behövs det inte mycket för att vända på något dåligt. ett hej, shoppa, se på ett roligt klipp, träna, tänka på gamla goda minnen, umgås med en vän eller bara det att sitta och titta på vb en söndag och känna ren jävla glädje till alla människor och sporten. underskatta aldrig det lilla.
jag känner mig fast i min vardag. samma gamla hela tiden. klagar visserligen inte på det egentligen, utan på hur alla andra kan gå vidare och våga chansa. våga ta klivet utanför det gamla. jag är så jävla dålig. borde lägga mer krut på att nån gång i framtiden ta körkort, få ett ordetnligt jobb eller iaf en stadig ekonomi så man nån gång i livet också kan flytta hemifrån. visserligen är jag ju bara 20 bast. känner mig mer som 12 och har precis hoppat av skolan och börjat jobba som vikarie HAHAHAH. jämför mig själv med andra alldeles för ofta. varför växer alla andra upp och blir ordentliga medan jag är så jävla blåst?!? nej nog blir man lite små less på sig själv alltid. men det kommer väl en tid för mig med. och typ sådär 35 år kanske... nu tar man ju typ dagen som den kommer. framtiden vill jag inte ens tänka på, så lägger istället tiden på det som varit. för förr levde jag och trodde jag visste hur det skulle bli. vilket det inte blev. aja, det kommer tänker jag.
November
välkomnar november med en spark i röven. herregud vad jag inte hinner med. dra tillbaka tiden ett år istället. hade då fan aldrig anat att det skulle se ut som det gör nu. oväntat som fan.
har fått jobba rätt mycket trots lite strul tycker jag. tar allt jag får och är glad för det. ungarna och de bra kollegorna gör att dagarna flyger fram. spökade ut mig på jobbet i torsdags då det var halloween. målade i ansiktet och gjorde en massa bus. alltid kul att göra något annorlunda för dom och se hur glada dom blir! haft en superhelg då jag har hjälpt caroline och rickard att flytta till deras egna lilla lya. så jävla fin! behöver nog inte nämna hur ofta jag kommer hänga där mohaha. sen har ju erika också flyttat så dit ska jag på tisdag och hälsa på!! lördagen som man väntat på sååå länge blev så bra också. mat och förfest hos caroline med brudarna och sen vidare till möbeln där felix och robin spelade. sjukt bra var dom!! och jag hade det riktigt trevligt, så trevligt att kvällen slutade alldeles för tidigt. tiden bara flög iväg. mer sånna kvällar vill vi ha!
Loven vi minns
enda gången man hade koll på vilken vecka det är var, var ju när man gick i skolan. stenkoll alltså. man räknade och planerade allt utifrån vilken vecka det var. nu vet man ju knappt vad det är för dag längre hahah. det är ju nu man saknar alla lov man hade. så mycket kul man hittade på! älskade verkligen dom loven när man spenderade timmar nere i hallen och bara nötte volleyboll. fan bästa. övade och övade och hade hur kul som helst med alla som var där! sjukt lärorikt också! nej fasen, mycket som var bättre förr alltså. saknar thoréntiden så det gör ont. åååååååh.
