För vi drar nu
Så fruktansvärt bra människor jag har i mitt liv. I onsdags drog Sara ut mig på en AW efter jobbet, sjuuukt spontant när till och med morsan fick komma med andra kläder till jobbet haha! Men en middag på bullit och shuffleboard på Interpool hann vi allt med. Grymt kul!
Så torsdagen blev till att umgås med lillasyster en stund, promenad och en snygg halloweenpumpa fick vi till. Match sen på kvällen vilket blev en 3-0 seger. Ögongodis på hög nivå nu alltså. Jorååasattee!! Hade en kund imorse som fick hålla telefonen som lampa då strömmen gick.. Haha herre, men tillslut kom den tillbaka och royal bjöd mig snällt på en lussebulle! Lucka day ha. Närååå lite jobb kvar innan jag byter om för halloweenfirandet i helgen. Blir nog la finte 
Ett sista glas
Haha gårdagen... Levde upp till vad de blev. Tittade på innebandy och började min kväll lite smått där haha, vidare mot Gävle för middag innan utgång. Drog en faceplant på vägen till restaurangen. Så idag är armbågen lagom blå hehe. God mat och trevligt sällskap! Sen blev det galej på Harrys.. Haha alltså det var väl inte världens bästa ställe egentligen men de blev ju en lyckad kväll ändå. Bra musik och en jävla massa dans! Äre något jag kan göra så är det att släppa loss på dansgolvet hehe.. När vi sen inväntar taxin hem så lyckades jag åka med en kille på hans permobil, HAHA alltså hur mongo är jag?? Fruktansvärt kul. Längtar sönder till nästa helg när det blir utgång i Uppsala. Wopaaa
En söndag med stort S. Blev en promenad iallafall, och ett gott skratt för mig själv. Haha. Oklart med de mesta kan jag tycka. Men nu kan veckan flyga iväg så helgen får överraska lite.
Aldrig mer
Förstår inte varför jag gång på gång försöker dölja sanningen. Att jag tänker bortom verkligheten och lever i min egna lilla värld. Det är fan illa. Att verkligen göra det som känns rätt för stunden, jag kan helt enkelt inte hata det. Men sååå många gånger som jag sänkt mig själv, känt på hur det är att vara på botten. Det får mig att vilja spy två gånger om. Varför i hela helvete utsätter jag mig själv att må så fruktansvärt dåligt? Men ändå så fruktansvärt bra. Det är en ond cirkel. Jag vet egentligen hur kul & glad jag blir av att bara vara nära. Men så Kommer verkligheten ikapp och jag stannat upp och inser själv vilken idiot jag är. Snälla släpp det, låt det vara som de är. Jag kommer alltid vara den som ser på när du är lycklig på annat håll. Utanför denna jävla bubblan jag själv har skapat.
Delad glädje är bäst
Vilken torsdag man fick. Jobbat som vanligt, och visst börjar det lätta lite samtidigt som jag har panik över allt egentligen.. Annars så har jag varit en jävel på att göra affärer idag, fixat sponsorer och massa annat! Hade dock världens dipp innan jag åkte på ungdomsträning där precis allt vände. Alltså jag blev så jävla glad av att se mina fina ungar, så glada och de uppskattar verkligen en som tränare/Coach. Glädje två gånger i veckan behövs. Roligaste är väl att dom är precis lika nördiga om volleyboll som jag haha. Så glad att få se dom utvecklas!
Ligger nu dock här med världens huvudvärk efter att Jarron lyckades träffa tinningen på mig med en skapligt hård boll... Haha brukar väl kunna släppa efter nån min eller inte kännas alls, men nu jävlar blev det allt en lyckoträff. Hoppas man är piggare imorgon för jobb och annat fix. 
Glädje
Den bittra sanningen
Alla dessa jävla förväntningar. Sprudlar upp i glädje och längtan om att det kan bli bra. Riktigt jävla bra. Det kan vara planerat in i minsta detalj, och man kan liksom känna känslan i kroppen. Men så som på en sekund så förändras allt. Ingenting blir som du tänkt dig. Alla planer och allt hopp om att det kan få kännas bra försvinner ännu en gång.
Det är när man inser att dessa förväntningar & förändringar inte alls blev som man tänkt sig och att man totalt har tappat bort sig själv som människa. Jag vet knappt varför jag går upp på morgonen längre?
Det är grov ångest över livet just nu. Vad vill jag EGENTLIGEN göra & vad i hela helvete håller jag på att slösa bort MIN tid på?
Är det inte uppenbart?
Löjligt vad lite uppskattning kan vända på precis allting. Det lilla betyder så mycket i det läget när man knappt orkar stå upp.
Och ännu en gång har jag kommit på hur in åt helvete sexigt det är med långa killar. Hahaha på riktigt. Smäller av. Och så ett leende på det så är man ju fast. Ops, lätt det gick att glömma nurå.
