Marinablom

Heyheyhey!

Varit arbetslös/ledig nu i tre dagar. Hur jävla skönt som helst faktiskt. Har ju faktiskt jobbat rätt mycket nu i tre veckor så behövde vara borta tre dagar innan man hoppar på det nu igen. Har förgyllt dagarna med två besök på gymmet, känner mig motiverad till att träna där igen så det känns kul! Sen har jag väl gjort en massa ärenden, bränt pengar på kläder och hängt med min kära mormor! Ligacup i tisdags och självklart så blev det lite för stressigt och gick inte som jag ville med det nya programmet, men det går nog bättre nu på söndag när det är hemmapremiär! Sjukt taggad!! Nu vaknas det två dagars jobb innan man får helg. Hård vecka mohah..

Ett år idag sedan du lämnade oss. 365 jävla dagar utan dig. Helt makalöst hur äckligt fort tiden går. Så står man här, på samma ställe som då. Det skulle ha varit som förut men nu är det annorlunda. Jag vill fortfarande inte förstå att du aldrig kommer komma tillbaka. Det gör så obeskrivligt ont i hjärtat att inte ha dig här på jorden längre. Du kämpade in i det sista, var alltid den gladaste och ville alltid alla väl. Världens finaste människa. Men så var du sjuk också. Men det hindrade dig AlDRIG från att LEVA ditt liv. Du tog vara på varje dag och gjorde det bästa utav det. Jobbade hårt, var ordförande i föreningen NHR, hade mysmiddag på fredagar, ville ALLTID vara med och fira födelsedagar, konfirmationer och framför allt min student. Jag är så fruktansvärt glad över att ha fått lära känna & ha dig i mitt liv under dom här 12 åren tillsammans. Att få tänka tillbaka på alla fina minnen och dagar vi haft. Läser gamla kort och klumpen i halsen bara växer. Vafan finns du inte kvar för? Varför skulle just du, som var så älskad av alla behöva lämna oss i sorg? Jag skulle mer än gärna byta plats med dig. Ingen tvekan. 

Du var visserligen mammas chef, och mamma din personliga assistent. Men det spelade absolut ingen roll. För vi blev en familj tillsammans. Ni ställde alltid upp och fanns där för oss barn & vuxna. Gav oss kärlek som om vi vore era barnbarn. Nej saknaden går inte att beskriva i ord. Tiden läker absolut inga sår, du kommer alltid att fattas. Men tiden vi fick dela är absolut det finaste vi har tillsammans. Den värdefulla tiden som inte går att ersätta.

 Du är också den som fick mig att inse att man bara får leva sitt liv en gång. Det finns ingen garanti på att du får tillbaka det du en gång haft. Allt är upp till dig, vill du leva ditt liv så måste du göra det nu. Motgångar & framgångar kommer att komma. Man vet aldrig när. Men dom gångerna livet känns hopplöst, och allt är värdelöst & det ända man vill göra är att ge upp,  så tänker jag på dig. Vilken jävla kämpe du var och vilken glädje du ändå spred. 

Vill inget annat än att ha dig tillbaka. Och jag hoppas att man nån gång ska kunna bota MS. För din skull så ger jag aldrig upp. 

- Yvonne Moberg 

Världens starkaste ängel <3 

Nä men du, tanken slog ju verkligen att man också vill bilda familj i framtiden. Få ett litet pyre att älska mer än nått annat i livet. Drömmar. 

Men hallå, vart tog all ork och lust vägen? Less men ändå inte. För man orkar seriöst inte bry sig längre. 

Fått jobb hela den här veckan också. Härligt sö. Dagarna flyger verkligen iväg. Tur att man har en del guldklimpar på jobbet som förgyller ens dagar! 

Träningen igår var kul, så mycket roligare allt blir när det är planerat! Man får helt enkelt var glad för den tiden man får. Var även till doktorn idag, alltså BAM vilken snygging!! Kolla upp mina knän och öron. Så nu hör jag igen hahaha... Och så ska jag få övningar av sjukgymnasten. Känner lite såhär nu, varför träffade jag inte den här prinsen för två år sen när det hände så kanske knät hade varit mycket bättre idag?? Aja, dagens hjälte iaf, så jävla snäll och duktig!! 

Helgen flög iväg, dock lite halv seg kan jag tycka men. Norlie & Kkv i fredags tyckte jag var riktigt bra! Mycket folk, men vafään. Åkte sen och hälsade på Louise i hennes nya lya, fint sö! 

Den här veckan är full från topp till tå med jobb, träningar, möte, kurs och match. Jobba 12 h idag, tre sjuka ute i kyrkbyn. Tycker så himla synd om mina kollegor men å andra sidan så får ju jag jobba mycket också. Både bra och dåligt det där. Baaah. Nog för att man inte har så mycket till liv, men ändå så äre fullt upp ändå. Fast nästa vecka kan det ju vara hur lugnt som helst.. Bara träningarna och ett besök hos doktorn inbokat. Jävla äckel öra ska äntligen få bli bra... Haha