Jag ger upp, jag orkar inte bli besviken Som du sa Det är dags att dra

Jag lyssnar inte längre, jag stänger fönstret
Inget värt nått, som inte inger hopp
Jag rusar inte längre erat lopp
Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret
Jag gömmer mig
Jag värjer mig


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0