Marinablom

Äckliga jävla val man har gjort. Det är inte fören nu jag inser att jag inte gjorde det för min skull, utan för någon annans. Jag såg det först som en prövning att utvecklas i livet, våga göra något jag aldrig gjort förut. Det var kul i början, jag älskade att gå till jobbet. Träffa mina kollegor och göra folk fina och glada. Nu känns allt bara åt helvete, rent ut sagt. Ångest att gå upp på morgonen och ännu mer att gå och lägga sig. Vart tog glädjen & gemenskapen vägen? Vart tog jag vägen? 

Står där framför spegel och sväljer hårt. Blir rädd av att se på mig själv. Vafan hände? Hur kunde jag vara så blind för verkligheten? Jag har jobbat så in åt helvete, lagt ner så jävla mycket tid på det här. Till vilken glädje? Skatteverket? Er som stack? Till er människor som pratar om mig och sänker mitt rykte samt mig som person? Eller till alla er som inte ens sagt tack när jag fullkomligt struntat i mig själv & familjen för att ge er en fucking jävla tid. Det är inte kul. Jag trodde aldrig jag skulle sjunka såhär långt ner, men jag orkar snart inte. Jag är inte starkare än så att jag är till och med rädd att sluta. För vem är jag att tro att jag kunde klara av de här och sedan ge upp? Det är så uppenbart att jag måste bort härifrån, börja om på nytt. Lämna det som varit och gå vidare. Fan att jag ens gjorde det här valet från början.