Marinablom

Alla dessa jävla förväntningar. Sprudlar upp i glädje och längtan om att det kan bli bra. Riktigt jävla bra. Det kan vara planerat in i minsta detalj, och man kan liksom känna känslan i kroppen. Men så som på en sekund så förändras allt. Ingenting blir som du tänkt dig. Alla planer och allt hopp om att det kan få kännas bra försvinner ännu en gång. 

Det är när man inser att dessa förväntningar & förändringar inte alls blev som man tänkt sig och att man totalt har tappat bort sig själv som människa. Jag vet knappt varför jag går upp på morgonen längre? 

Det är grov ångest över livet just nu. Vad vill jag EGENTLIGEN göra & vad i hela helvete håller jag på att slösa bort MIN tid på?