En gång thorénare alltid thorénare

Ja herregud, nu börjar folk jobba å gå till skolan igen. Och själv är man hemma och traskar och funderar över livet.. Tänk att skollivet nu är över, förstår inte att det har gått så jävla "fort"? Fysatan, vilken tomhet jag känner i mig, att aldrig mer behöva sätta min fot i en skola igen. Och det är inte pluggandet jag saknar, utan alla människor, klasskompisar och känslan liksom. konstigt.. Ååh!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0