Lev livet helhjärtat

Texten här nedanför är tagen från en annan blogg som jag har följt under två års tid. det han skriver om nu är som taget ur mig själv, jag hade aldrig kunnat formulera det hela så bra som han gjort så därför visar kopierar jag det och låter er själva läsa det. så sjukt jävla bra. här är bloggen.

Vet du hur det känns när man flyger, högt ovan molnen? Man lever liksom på moln. Allt verkar glittra, och den lyckliga känslan i magen går liksom inte över?

Om du vet hur det känns så vet du också hur man faller. Handlöst, rakt ner. Du landar så hårt eller hur? Sen ligger du där på marken med ditt trasiga hjärta och svär för sig själv att du aldrig ska göra samma sak igen. "Aldrig mer ska jag falla så hårt"

Efter ett tag så reser du dig och borstar av smutsen från byxorna och plåstrar om ditt trasiga hjärta och din trasiga kropp.

Nästa gång någon ger dig ett tillfälle att flyga så flyger du inte lika högt. För du är rädd. Du är så rädd för att falla. Det gör så ont att ligga där på marken.

Du flyger lite lagom högt istället. Så att när du faller kan man bara borsta bort smutsen och försöka igen. Eller hur?

Du vågar inte ge din själ till någon annan. Du vågar inte lämna ditt hjärta i någon annans händer. Dom kanske tar sönder det.

Visst fungerar det. Du får ha kvar ditt hela hjärta och du slår dig inte när du trillar ner. 

Men lever du verkligen?

Flyger du verkligen?

För att se glittret, för att leva i solen, för att se guldet vid regnbågens slut, för att känna den där underbara lyckliga känslan i magen så måste du flyga över molnen, högt högt upp.       Man faller så jävla snabbt och landar så jävla hårt. Men när du väl flyger så är det tusen gånger ljuvligare. Tusen gånger vackrare. Du drömmer tusen gånger mer underbart än alla andra och när livet glimrar så skiner det finare och ljusare än för någon annan.

Jag lever mycket hellre helhjärtat och ärligt. Jag faller hellre tusen gånger mer än att leva en enda dag utan att ge mitt allt till andra människor. Jag kommer inte att nöja mig med "okej", jag vill ha någonting fantastiskt. Men för att hitta något fantastiskt så måste man falla många gånger.

Och jag faller hellre tusen gånger tusen (gånger tusen) gånger än att missa den där gången då det verkligen spelar roll.

Jag skulle vilja citera Mark Twain som en gång sa

"Dance like nobody's watching; love like you've never been hurt.

Sing like nobody's listening; live like its heaven on earth."

 

Vägra leva ditt liv halvdant. 

Lägg ditt hjärta i allting du gör. 

Först då kommer du att inse att himmeln finns här på jorden, just där du är, just nu.

Lev livet helhjärtat. Alltid!

 

//Alexandra I. I. Gillberg


Kommentarer
Postat av: Anonym

så grymt jävla bra skrivet var det.
agree! <3

2012-07-05 @ 16:11:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0