Tankar som tar över

Hade glömt hur det kändes att vara nere på botten. Allt faller. Leendet på läpparna och fjärilarna i magen har försvunnit. Glädjen har fått bytts ut till något annat. Känner inga känslor alls. Allt är bara tomt.

Vardagen är så skrämmande tyst. Hur fan ser min framtid ut? Vart vill jag? Vad vill jag göra? Ställer dagligen dessa frågor till mig själv. Inget svar. "Det kommer" tänker jag ibland. Men ska man behöva må så dåligt där emellan då? Försöker verkligen att hitta tillbaka till den där tjejen som var glad och hade drömmar. Åh, ni mår tro vad jag saknar det som varit. Fan så mycket bättre det var förr


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0