Drömmar som får en på fall

Det är inte utan tvekan att tanken finns där. Att bara släppa allt som är och lämna landet för nånting helt annat. Nytt land, nya människor, nya upplevelser. Tänk att få förgylla vardagen med mer liv bara.

Läser igenom blogg efter blogg, tittar på bilder och bara ler. Fan så jävla ballt. Jag vill också våga göra det som dom gör! Våga släppa taget och utforska världen. Alltså DAMN, fatta att kunna gå ner till stranden varje dag och spela beachvolley? Liiiiivet. Jag blir helt till mig. Tycker alla som åker iväg och pluggar verkligen är grymma! Skulle också vilja göra det men inte fan har man hjärna till de inte haha.. Men fatta ballt att bo i tex USA, ingen dag är sig annan lik typ. Sen känns det som att människor respekterar varandra på ett helt annat sätt där borta också.

Har verkligen hamnat i en drömbubbla. Orkar inte med verkligheten. Så jävla trist och grå. Att man kan vara så känslokall. Tror ni seriöst inte att jag också ha några känslor? Otroligt jobbigt. Alla dessa krav och pressen man har på sig knäcker en totalt. Jag vet själv att jag inte är duktig. Är sämst för att jag inte har något "riktigt" jobb och ännu värre, att jag inte har något liv. Haha seriöst, undra hur många gånger man får höra det? Det kanske inte tar första gången, men andra gången sitter det där som ett ärr. Så vart tog den där glada jäveln vägen? Fan måste hitta tillbaka, det här funkar inte. Jag har inte gett upp än, men jag orkar bara inte kämpa för tillfället.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0