sista gången jag lättade på mitt hjärta
helvete så upp och ner jag är. ena stunden superjävlaglad, och i andra megajävlacpless. MEN jag försöker att inte gräva ner mig allt för mycket. man får vara ledsen ibland, men livet är alldeles för kort för att slösa bort det på skit. så upp med mungiporna nu förfan. för ibland behövs det inte mycket för att vända på något dåligt. ett hej, shoppa, se på ett roligt klipp, träna, tänka på gamla goda minnen, umgås med en vän eller bara det att sitta och titta på vb en söndag och känna ren jävla glädje till alla människor och sporten. underskatta aldrig det lilla.
jag känner mig fast i min vardag. samma gamla hela tiden. klagar visserligen inte på det egentligen, utan på hur alla andra kan gå vidare och våga chansa. våga ta klivet utanför det gamla. jag är så jävla dålig. borde lägga mer krut på att nån gång i framtiden ta körkort, få ett ordetnligt jobb eller iaf en stadig ekonomi så man nån gång i livet också kan flytta hemifrån. visserligen är jag ju bara 20 bast. känner mig mer som 12 och har precis hoppat av skolan och börjat jobba som vikarie HAHAHAH. jämför mig själv med andra alldeles för ofta. varför växer alla andra upp och blir ordentliga medan jag är så jävla blåst?!? nej nog blir man lite små less på sig själv alltid. men det kommer väl en tid för mig med. och typ sådär 35 år kanske... nu tar man ju typ dagen som den kommer. framtiden vill jag inte ens tänka på, så lägger istället tiden på det som varit. för förr levde jag och trodde jag visste hur det skulle bli. vilket det inte blev. aja, det kommer tänker jag.
Kommentarer
Trackback
