Så nära men så långt bort

Försöker förstå. Försöker finna ord till det. Ni vet den där känslan som från ingenstans plötsligt kan dyka upp och vänder upp & ner på precis allt. Du ler åt så små saker att du tillslut måste skratta åt dig själv. Ta vara på den stunden, och kom ihåg hur det känns när man går från nedstämd till glad på två sekunder. När mungipan åker upp och du inte kan  sluta le. Glöm inte bort de stunder som fått dig att känna glädje. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0