det är inte lätt
Dagarna rullar som sagt vidare.. försöker ta tag i livet men det känns så jävla tråkigt. Visst har man planer och så kallade drömmar men då lär ju nå under ske om det ska hända. Tog mig i kraken och köpte en körkortsbok i alla fall haha. Får man la se hur det går. Är mer sugen på att ut och resa nu. Se Sverige, se världen och alla dessa underbara ställen som finns. Ligga på en strand och invänta gänget för att spela en match på stranden. Alltså hur underbart?!
Förra helgen besökte vi Halmstad för att heja på grabbarna, men dom föll även där med 3-0. Helt sjukt vad dåligt med folk det var och tittade. Typ 45 pers och jämför man med oss som har närmare 150-200 pers varje match så är det ganska pinsamt med tanke på att dom faktiskt hade en fin hall, bra speaker och bra musik. Fast vi har det då tamefan den mest välkomnande känslan av alla klubbar. Här är alla involverade och välkomna att se på världsklassig volleyboll.
Vi strosa runt lite i centrum innan matchen och bara det var ju helt underbart. Att bara gå runt och se nånting nytt, ingen vet vem man är, man bara finns där. Jag skulle nog kunna flytta nån annanstans men jag vet hur mycket jag sen skulle sakna alla i min omgivning. Så då sitter man kvar här i en solstol på sin gård och känner sig värdelös. Jag vet själv att jag måste agera om det ska hända någonting men sen vet jag också att jag inte har någonting att erbjuda som är bättre än någon annan. Jag anser mig vara en jäkligt bra människa, men sen tänker jag på alla andra och inser att dom är bättre. Ey fuck, bo hemma och jobba som vikarie hela livet är väl det som gäller. Positiv jepp.
