kom ihåg det
Det var inte igår. Men oj vad det har hänt saker. Haft både med och motgångar på vägen men det är ju helt enkelt en del av livet. Till något roligt så har jag gått en fransstylistutbildning i början av april, något som vart väldigt spontant bestämt! Kände att det var en rolig utmaning, så nu är det 10 veckors hårdkörning som gäller innan jag ska göra mitt prov och få mitt diplom i slutet av juni. Är så tacksam för er alla som ställer upp som modeller under min utbildning, det värmer!
Ååh detta slutspel alltså, ALLTID lika roligt och sorligt varje gång. Vi har haft en lite svajig säsong men under slutspel så är det vi som glänser mest. Vi körde över Örkelljunga i kvartsfinalen med 3-0 i matcher och i semifinalen väntade seriesegrarna Linköping. Vi inledde segt och låg under med 0-2 i matcher. Och så händer det, vi vänder och det står 2-2 i matcher. Finns ingen bättre känsla än att få heja fram sitt lag till en seger, väl på plats i Linköping hejade vi så alla var hesa men det höll inte och vi åkte ut i femte avgörande match. För tredje året i rad i femte matchen. Så jävla surt. Tredje plats igen. Men vilka (vilken säsong) matcher dom har gjort våra grabbar, att se glädjen i det dom gör tillsammans är så häftigt! Vi vinner som ett lag och förlorar som ett lag. Världens finaste killar! Att man får möjligheten att lära känna och dela glädje med så mycket människor är magiskt. Jag bara älskar det! Så det är självklart riktigt tomt i hjärta och själ nu. Vad ska man fylla ut tiden med nu när man har andats volleyboll i princip varje dag i sju månader? Den ständiga frågan jag ställer mig…
Man försöker alltid fylla sina dagar med minnen. Och att få dela minnena med världens bästa familj och vänner gör mig så otroligt tacksam. Jag vet att jag alltid har människor på min sida, människor jag kan säga allt till och som ställer upp till hundra procent. Ibland måste man acceptera att en del val i livet är jobbiga att göra, jobbiga att inse att dom gör ont. Men när man sen förstår hur mycket man har växt och blivit starkare som person så lättar det en sten i hjärtat. En del saker tar längre tid, och om jag nu kan få det jag vill så tänker jag vänta så länge som det behövs. Det finns ingen anledning att stressa fram någonting. För nu förstår jag hur långt jag har kommit, och hur långt jag kan gå. Varje del räknas, ni räknas. För utan er ser jag ingen anledning att kämpa vidare.
