Finito.
Nu känner jag för att skriva en hel jävla bok. Har så mycket tankar som dagligen snurrar i skallen. Vill egentligen bara förstå varför.. Varför får jag den känslan? Ni vet när ni trivs så himla bra med en människa, inga konstigheter. Du får vara den du är. Du öppnar upp dig utan att ens tänka på varför, just för att de känns så lätt. Och du vågar lita för en stund. Men så börjar man om igen, du tvivlar på dig själv och står tillslut där som ett fån. Nu ger jag upp igen. De är slut på att försöka mer. En gång för mycket sen sist. Fan, lär dig nån gång. Det gör mer ont för varje gång du misslyckas.
Kommentarer
Trackback
