Ur boken jag en gång läst
Jag trodde inte att jag kunde känna igen. Ville helst tränga bort känslan av att tycka om någon. Håller det helst för mig själv, på avstånd. För ja, det är lättast att hantera det då.
"Att känna glädjen i hela kroppen av att bara se en människa. Veta att den mår bra, och att den klarar sig så bra utan dig. När du själv går i tusen bitar utan den. Är du glad är jag glad. Men att jag inte är anledningen till de är nånting jag får leva med. Hårt. För de du gav var det finaste jag skådat. Underbar känsla. Känslan av att känna sig sedd. Känna att du kan vara dig själv i alla lägen. Ännu hårdare när det känns så jävla rätt att du inte vill släppa taget, men att du kanske borde för att orka gå vidare. "
Kommentarer
Trackback
