Marinablom

Idag slutade en kämpes resa. En människa som har byggt upp en stor insamling när det varit som jobbigast. Tårarna kommer och man inser att livet är alldeles för kort. 

Det är så tragisk. Äckliga sjukdom. Man blir liksom tom på ord. Allt känns så fel. Det är inte rättvist att en 41 åring ska få beskedet om att man har en obotlig sjukdom. Jag ryser. Vill inte förstå att människor får det beskedet. 

Läs länken och förstå hur stort detta var/är. Han kämpade ända in i det sista. Var positiv till allt och ville allas väl. Hans önskan var att få ihop 500.000 och för någon dag sen inträffade detta. Vi gjorde det tillsammans!! Hans önskan blev verklig, men mardrömmen blev till verklighet. Han sover nu gott. Du somnade in med en stolthet som du nog själv inte förstår! Jag tycker det är så jävla starkt gjort, att starta en insamling när man får beskedet cancer. Att du fick alla att engagera sig och göra nånting för dig!  Du syntes alltid med ett leende. Visserligen kände jag inte dig. Men jag såg dig spela din älskade sport, beachvolleyboll. Och det räckte för att se den glädje du spred! Jag stöttade med det jag kunde och läste allt du gjorde under din tid. Jag sänder alla mina tankar till din familj och vänner. Världen har förlorat en glädjespridare & en krigare. Vila i frid Stefan stiffe Bernholm