Från sagoland
Alla dessa grodor vi en gång kysst i hopp om att det ska förvandlas och bli en prins. Tänk er alla dessa gånger. Vilka höga förväntningar ni haft, och sedan blivit så besviken när det efter kyssen fortfarande var en groda. Inget fel med grodor, men när du väl tror dig hittat prinsen och det går från saga till mardröm så ångrar du dig lite. Eller gör du verkligen det? Kan man verkligen blunda så hårt för verkligheten att man lever på hoppet fortfarande? Absurt tänker du och försöker glömma, radera allt som en gång funnits där. Så blir du påmind om hur sagan började och du faller dit igen. Din jävla groda, varför får du mig fortfarande att le efter allt de här
Kommentarer
Trackback
