Marinablom

Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag känner just nu. Överstressade över allt som ska hinnas med, fixas, läggas ut och typ hinna med att leva lite själv också? Men ändå så känner jag något slags lugn känsla. Jag andas lugnt och tänker; det löser sig på något vis. Försvinner i mina drömmar och kommer på mig själv sitta och skratta, haha alltså hur underbar känsla?? Tänker på er fina människor som dagligen får mig att le och hur ni med öppna armar tar in mig i era liv. Hur ni visar uppskattning och ja, jag blir nästintill tårögd av att bara tänka på det.

Jag har slutat lägga energi på er fuckers, ni äckliga negativa människor som enbart tar energi av andra. No more shit här eller. Och det känns så skönt att lägga allt sånt på hyllan och faktiskt känna glädje i vardagen. Det var lääänge sedan jag faktiskt hade den känslan. Att det ska behöva vara så illa att man vill ge upp allt och de mesta inte går som man vill till att faktiskt kämpa och se hur allt vänder till de ljusa. Jag känner sån lättnad. Är det nu allt vänder? Eller lever jag i min egna lilla bubbla förbi verkligheten? Vet ni vad... I DON'T CARE.