De kommer aldrig hända igen

Jag måste utstråla en helt annan personlighet än vad jag själv tycker att jag har? Jag försöker alltid hjälpa och tar på mig hundra saker samtidigt för att underlätta för andra. Vill verkligen att alla ska vara nöjda och glada. Men just nu börjar jag seriöst fundera på om de är värt de? Är de min tid jag ska slösa bort för att ingen annan orkar göra det och sen inte ens få ett jävla tack för det?? Jag kanske bryr mig om folk lite för mycket ibland. Kan man säga så? Ärligt talat så är jag så fruktansvärt jävla less. Känner ingen som helst glädje i de jag gör. Djup jävla svacka har jag hamnat i. Det är som att livet gav mig en käftsmäll och påminde mig om att inte bryta ihop utåt. Blanda inte in andra i dina problem som du själv har skapat. Allt sitter i mitt huvud. De är liksom förstört för längesen. Att se sig själv ge upp hoppet är bland de tragiska jag någonsin har yttrat mig om. Hatar att säga det, men jag vet inte vad jag ska göra för att det ska bli eller kännas annorlunda. 

Och aldrig har känslan av att lämna allting här varit större. 

Kommentarer
Postat av: Erika

puss mitt gull. du är bäst!

2015-01-27 @ 06:40:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0