Allt är över på en kort sekund

Jag vet jag klarar mig så bra ändå. Det är lättast att hantera allt på avstånd. 
Jag hade precis släppt allt som hade med det att göra, insätt att jag är den som kan gå ensam. Inga konstigheter. Och som där, när varken hoppet, orken eller lusten fanns kvar så kom den tillbaka, helt utan förvarning. Vem hade kunnat ana dessa känslor. Idag ler jag samtidigt som jag sväljer gråten i halsen. De är inte lätt att hantera. Men ännu svårare att inte förstå. 

Förklara varför de blev som de blev. Varför jag ännu en gång måste sluta tro på att det finns någon värdighet i det någon säger. 
Förklara för mig så jag förstår. Så jag kan lämna det bakom mig och gå tillbaka till där jag började, att jag inte längre orkar bry mig. 



 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0