Jag ska skratta när du gråter

De är som att jag inte riktigt vet varför jag reagerar som jag gör. Varför pendlar jag från glad till helt förstörd av minsta lilla? 

Hade bästa Sara över på jobbet, alltså avgudar hennes energi och glädje hon alltid utstrålar! Hon är den som alltid kommer med dom självklara svaren till alla dessa jävla frågor man ställer sig själv. Och efter att vi båda delat våra tankar så insåg vi båda två att de inte är värt att må som en påse skit. Varför i hela helvete står vi här och väntar när livet är nu? Varför bokar man inte den där resan, byter jobb, berättar hur man känner eller tar sig tid för att göra det man verkligen vill? De må låta luddigt, men hon fick mig att inse så himla mycket saker. Så som att jag inte kan göra bättre än att vara mig själv. Fuck it, inte många som uppskattar det heller tyvärr. Jag orkar inte bry mig längre. De får vara som de är, jag har gjort mitt i det hela.. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0