Marinablom

Förstår inte varför jag gång på gång försöker dölja sanningen. Att jag tänker bortom verkligheten och lever i min egna lilla värld. Det är fan illa. Att verkligen göra det som känns rätt för stunden, jag kan helt enkelt inte hata det. Men sååå många gånger som jag sänkt mig själv, känt på hur det är att vara på botten. Det får mig att vilja spy två gånger om. Varför i hela helvete utsätter jag mig själv att må så fruktansvärt dåligt? Men ändå så fruktansvärt bra. Det är en ond cirkel. Jag vet egentligen hur kul & glad jag blir av att bara vara nära. Men så Kommer verkligheten ikapp och jag stannat upp och inser själv vilken idiot jag är. Snälla släpp det, låt det vara som de är. Jag kommer alltid vara den som ser på när du är lycklig på annat håll. Utanför denna jävla bubblan jag själv har skapat.