Så tog sagan slut

Jag har inte mycket till framtid att se, så det är mer att jag lever på de spontana dagarna. Så i söndags for jag, Sara och Caroline ner till Örkelljunga för att skåda kvartsfinal 3. Ja Sara skull såklart assistera laget medan jag och caroline agerade hejaklack. Jävligt bra också! Fick till och med skäll för de hahah, så med tanke på att jag fortfarande är hes såhär  5 dagar efter så förstår ni vilken stämma "tieeeerp" låg på haha. Trots det vidrigt äckliga förlusten.. Vill knappt tänka på den. Så var det riktigt kul att träffa hela familjen Svantesson! Ni kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Och uppskattningen från laget var ju bra fin den med. 

Efter en brutalt äcklig match så fick grabbarna med sig mig och caroline ut på några drinkar, alltså kärlek till er. Gråtfesten började redan då, så vill inte ens tänka på vad som komma skall nu i veckan... Baah. 

Det är sjukt hur mycket jag saknar att spela volleyboll. Att få åka iväg med laget, spöa skiten ut motståndarna och bara må av att stå på plan. Att ha nånting att se fram emot varje jävla dag. Att få träna tillsammans och verkligen känna känslan av utmattning samtidigt som glädjen och lyckan tar över alla känslor i världen. Ja, jag tjatar om de här.  Men jag tror inte jag förstår de än hur stor plats volleybollen har i mitt liv. Hur jag verkligen lever för det haha. ALLT som ens hört till är bra. Vinster, förluster, människor, planering ja listan fortsätter men ni förstår. De gör ni väl? 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0