Marinablom

Veckan som kommer nu är fasen full med planer. Hur nice?? Besöka frisören, jobba, gå på företagsfrukost, fixa priser till torsdagen, ta ut syrran på lite mys och en massa annat. Känns bra att ha så mycket att göra så att man inte hinner tänka på allt annat som kan tynga ens hjärta. Jag klarar mig bra ändå. Puh. 

 

Ännu en dag på salongen, mitt tredje hem efter Aspenhallen nu haha. Men jag klagar inte, gillar att vara där med alla fina människor. Kunderna har rullat in, och jag fick agera bebisvakt igen åt min kompis Berline. Haha och vet ni rå, skulle göra fint i skyltfönstret med ballonger, bara det att balkongen small i ögat på mig, asså ajj hahah... Lyckat va. 

Har insett att jag lär ta tag i mig själv nu. Så nu äre hårdkörning på kroppen och psyket som gäller. Slog upp körkortsboken idag också och börja läsa. Mitt mål är att ha klarat de till nästa år, så i sommar skulle de väl sitta fint med ett körkort? Bollar andra små idéer också. Ska vara matchvärd i mitten på februari på volleybollen och kom precis på bästa priset! Så nu ska jag glida runt och prata med lite företag så kommer det bli ett grymt roligt pris!! Haha woopwoop. Så jävla kul att hålla på och fixa en massa!! 

Hur kul är det inte när andra kommenterar att Elise är precis som mig när jag var liten?? Det är som att se sig själv för 10 år sedan. Lika sprallig, flummig och glad. Hahah tycker det är så kul!! Att vi och andra kan finna så mycket likheter mellan oss fyra.

Jag är så grymt tacksam över mina systrar. Dom vackraste och godhjärtade systrarna. Ni får mig alltid att skratta och må bra. Även fast det ibland kan bli andra världskriget oss i mellan. Syskonkärlek säger dom.. 

Men det är riktigt svårt att sätta sätta ord för hur stolt jag är över er. Varje dag förundras jag över det ni lär er & kan. Snart gråter jag också för att jag tänker på hur jävla mycket jag älskar er, obeskrivlig kärlek. Jag kan vilja ge upp hoppet ibland, men vänder man blad och inser vad man har så finns det inget som trycker ner en. Mina älskade systrar, jag ska göra allt och lite till för er. Love you 

Jag måste utstråla en helt annan personlighet än vad jag själv tycker att jag har? Jag försöker alltid hjälpa och tar på mig hundra saker samtidigt för att underlätta för andra. Vill verkligen att alla ska vara nöjda och glada. Men just nu börjar jag seriöst fundera på om de är värt de? Är de min tid jag ska slösa bort för att ingen annan orkar göra det och sen inte ens få ett jävla tack för det?? Jag kanske bryr mig om folk lite för mycket ibland. Kan man säga så? Ärligt talat så är jag så fruktansvärt jävla less. Känner ingen som helst glädje i de jag gör. Djup jävla svacka har jag hamnat i. Det är som att livet gav mig en käftsmäll och påminde mig om att inte bryta ihop utåt. Blanda inte in andra i dina problem som du själv har skapat. Allt sitter i mitt huvud. De är liksom förstört för längesen. Att se sig själv ge upp hoppet är bland de tragiska jag någonsin har yttrat mig om. Hatar att säga det, men jag vet inte vad jag ska göra för att det ska bli eller kännas annorlunda. 

Juste, var på Kundkväll för hår & sånt samt bee free, då vi fick lyssna och pröva olika produkter. Superkul! Lyckades fan dra hem en vinst på lotteri också, tror det var första gången ever hahah!! Men en påse med smycken tackar man ju inte nej till! 

Har även varit iväg till Sollentuna och coachat fem tjejer i volley2000, vilket dom vann alla sina matcher!! Alltså snacka om nostalgi, spela i samma hall man själv spelat i och fått så många minnen ifrån!! Underbart. Och fascinerande att jag efter alla år står på sidan och coachar. Men så mycket beröm vi fick av andra ledare, så jävla stolt!! Ännu mer stolt är jag att få se min syster utvecklas, att hon också älskar volleyboll lika mycket som jag! 

Typ det bästa smset jag någonsin fått.